Vad är urinvägsinfektion?
Urinvägsinfektion eller blåskatarr som det också kallas innebär att bakterier kommit in via urinröret och upp i urinblåsan
som då blir inflammerad. Oftast är det är bakterier från tarmen som tar sig upp genom kvinnans korta urinrör. Det är en
vanlig sjukdom och ungefär hälften av alla kvinnor drabbas någon gång av urinvägsinfektion.
Urinvägsinfektion drabbar mest unga sexuellt aktiva kvinnor och äldre kvinnor efter menopaus eftersom slemhinnorna
då är skörare och bakterierna lätt får fäste. En enstaka infektion kallas sporadisk medan upprepade infektioner
benämns recidiverande och då bör föranleda urinodling.
Vilka symtom ger urinvägsinfektion?
Det vanligaste är att man behöver kissa ofta och att det då svider och gör ont. Det kan kännas som att
kissa taggtråd. Ibland kan man också bli öm ovan blygdbenet, känna sig lite ruggig och få blod i urinen.
Hur diagnostiseras urinvägsinfektion?
I många fall räcker det med de typiska symtomen. Ibland får man lämna urinprov för urinsticka och/eller
urinodling.
Vid recidiverande infektioner bör och vid graviditet ska urinodling göras.
Rutinmässig utredning av urinvägar är inte nödvändig eftersom kvinnor med recidiverande urinvägsinfektioner vanligen
har normala urinvägar.
Hur behandlas urinvägsinfektion hos kvinnor?
Vid lindriga besvär kan infektionen läka av sig själv och det är bra att dricka rikligt för att på så sätt spola ut bakterierna
ur blåsan.
Vid kraftiga besvär och om man är gravid behövs behandling med antibiotika. För att minska risken att bakterier blir
okänsliga för ett läkemedel, så kallad resistensutveckling, rekommenderas att man växlar mellan olika preparat.
De som rekommenderas är tablett Nitrofurantoin och Furadantin 50 mg 1 x 3 i 5 dygn eller tablett Penomax och Selexid
200 mg 1 x 3 i 5 dygn.
Andra preparat som kan användas men mer sparsamt pga benägenhet för resistens är tablett Trimetoprim 160 mg 1 x 2
i 3 dygn eller om man är gravid tablett Cefadroxil 500 mg 1 x 2 i 5 dygn.
Vid en ny urinvägsinfektion bör inte samma antibiotikum användas igen pga risk för resistens hos
bakterierna. Det gäller särskilt för trimetoprim och om det gått mindre än 3 månader sedan föregående
infektion.
Längre antibiotikakurer än 3-5 dygn ger inte bättre resultat och minskar inte heller risken för återfall.
Vid recidiverande UVI:er som är besvärliga kan det finnas skäl att ge en lägre dos antibiotika under längre tid. Vanligen
rör det sig om 4 – 6 månader i form en tablett till natten efter blåstömning eller en tablett efter samlag. Lämpliga
preparat är tablett Furadantin 50 mg eller tablett Idotrim 100 mg.
För kvinnor som planerar en graviditet eller är gravida är det tablett Nitrofurantoin eller Furadantin i samma dos som
ovan som är lämpligast.
Vid recidiverande UVI:er hos kvinna efter menopaus rekommenderas lokal behandling med östrogen för
att stärka slemhinnorna. Det finns flera olika preparat och beredningsformer som vagitorier Estrokad,
Ovesterin och Vagifem, vaginalkräm Ovesterin eller vaginalgel Blissel. När behandlingen inleds appliceras
de i slidan varje kväll de första två till tre veckorna och sedan räcker det med två gånger i veckan som
underhållsbehandling.
Ett alternativ till ovanstående är Oestring som är ett vaginalinlägg i form av en elastisk ring. Den förs upp
i slidtoppen, vilar där och avger en liten mängd hormon kontinuerligt. Den kan bäras i 3 månader tills det
är dags för byte.
Om man har bakterier i urinen men inga andra symtom på urinvägsinfektion behövs ingen behandling.
Enda undantaget är kvinnor som är gravida och det beror på att man vid graviditet har en ökad risk att
infektionen sprider sig upp i njurarna.