Vad är hypotyreos?
Hypotyreos innebär brist på sköldkörtelhormon. Sköldkörteln, som sitter på framsidan av halsen, påverkar många av kroppens biokemiska processer och den viktigaste är ämnesomsättningen. Den styrs av hormonerna T4=tyroxin och T3=trijodtyronin. Deras produktion stimuleras av TSH = tyreoideastimulerande hormon som bildas i hypofysen som i sin tur styrs av ett hormon från hypotalamus.Primär hypotyreos är när sköldkörteln inte kan producera tillräckligt med T4 och T3 på grund av en inflammation vilket är den vanligaste orsaken till hypotyreos. Andra orsaker är bland annat operation av sköldkörteln, genomgången behandling av hypertyreos eller jodbrist, som är vanligt i andra delar av världen. Primär hypotyreos drabbar 2-3 % av alla kvinnor oftast efter 45 års ålder men den förekommer även hos yngre kvinnor liksom hos män men inte i samma omfattning. Kvinnor efter förlossning löper också stor risk att insjukna och diagnosen kan vara svår att ställa då symtomen ofta är vaga. Det är extra viktigt att diagnostisera och behandla hypotyreos hos kvinnor som planerar och/eller är gravida – se stycket hypotyreos och graviditet.
Vilka symtom ger hypotyreos?
Symtomen kommer ofta smygande med trötthet, frusenhet, nedsatt koncentrations – och tankeförmåga, depression, viktuppgång, torr hud, håravfall och håret blir dessutom sprött och torrt, tryckkänsla över halsen, heshet, muskel- och ledvärk, förstoppning, långsam hjärtrytm och förhöjda blodfetter. Hos kvinnor är det vanligt att mensblödningarna blir rikligare och mer oregelbundna.
Hur diagnostiseras hypotyreos?
Eftersom symtomen är ospecifika är det viktigaste att tänka tanken att det kan vara hypotyreos och generöst kontrollera halterna av TSH, T4, T3 och TPOak (tyroxinperoxidas antikroppar) med blodprov. Vid läkarbesöket görs en kroppsundersökning och då känner man dessutom på halsen över sköldkörteln.Om körtelns är förstorad kan man få genomgå en eller flera undersökningar som ultraljud av körteln, röntgen eller datortomografi för att se om körteln trycker mot luftstrupen och/eller finnålspunktion. Det senare innebär att en läkare sticker in en tunn nål i körteln för att få ut celler som sedan bedöms i mikroskop.Hypotyreos kan indelas i olika stadier utifrån hormonhalterna i blodet och symtomen. En uttalad hypotyreos har förhöjt TSH >10 och låga T4 och T3 nivåer och uttalade symtom. Vid en lätt hypotyreos är TSH förhöjt, T4 sänkt och T3 ofta normalt och symtomen mildare. Vid en subklinisk hypothyreos är TSH förhöjt, T4 och T3 normala och ungefär en av fyra person har lätta symtom som trötthet, förstoppning och torr hud.
Hur behandlas hypotyreos?
Genom tillförsel av levotyroxin som är ett konstgjort T4 hormon. Det ges som tablett Levaxin eller Euthyrox och finns i många olika styrkor. Man börjar alltid med en låg dos mellan 25 till 50 mikrogram dagligen och ökar sedan med 25 mikrogram ungefär var 6:e till 8:e vecka. Före varje doshöjning kontrolleras TSH och målvärdet brukar vara <2. Det är dock individuellt och något högre värden kan accepteras hos äldre om de är symtomfria. En vanlig underhållsdos är mellan 100-150 mikrogram/dag men både lägre och högre doser förekommer. Det är också vanligt att man inte tar samma dos varje dag utan att det kan behövas lite högre dos ett par dagar i veckan. Även efter målvärdet nåtts så brukar det ta veckor till månader innan symtomen försvunnit helt. När man uppnått måldosen och är välinställd brukar det räcka med att kontrollera TSH och träffa sin läkare för en klinisk bedömning varje till vartannat år om man mår bra. Vid subklinisk hypotyreos med symtom, TPO-antikroppar, förstorad sköldkörtel och/eller önskan om graviditet brukar man också sätta in behandling enligt ovan. Om man inte har symtom eller planerar en graviditet kan man avvakta behandling men uppföljning med klinisk kontroll och TSH och T4 bör göras årligen för den händelse att en hypotyreos utvecklas. Vid en uttalad hypotyreos speciellt hos äldre bör behandlingen inledas mycket långsamt och helst på sjukhus för möjlighet till övervakning. Levotyroxin i för hög dos ger samma symptombild som en hypertyreos med oro/ångest, svettningar, skakningar, hjärtklappning, diarré, viktminskning och muskelsvaghet. Troligen ökar också risken för benskörhet. Vidare har kroppen en nedsatt förmåga att ta upp levotyroxin om det tas samtidigt med mat och läkemedel som innehåller soja, kalk, järn, aluminium med flera. Det kan undvikas genom att ha minst fyra timmar mellan intagen. Därför är det bra att berätta för sin läkare vilka andra läkemedel man tar, om doserna ändras eller om man gör en kostomläggning. För de som trots levotyroxin inte blir helt symtomfri eller mår bra kan tillägg med liothyrin prövas.
Liothyronin är också det ett konstgjort hormon motsvarande T3. Liothyronin är inte lika stabilt i kroppen som levotyroxin utan bryts ner snabbare och koncentrationerna i blodet kan variera över dygnet. Därför ska det kombineras med levotyroxin och behandlingen ska inledas och utvärderas av specialist på endokrina sjukdomar. Det ska inte ges före eller under en graviditet, vid hjärtrytmrubbningar eller vid benskörhet. Vanligt är att man får 0.5 – 1 tablett en till två gånger per dag samtidigt som dosen av levotyroxin minskas med 25-50 mikrogram med utvärdering efter ett halvår. Om behandlingen fungerar bra och man är välinställd kan fortsatta kontroller ske via vårdcentral.
Förr i tiden innan de konstgjorda hormonerna blev tillgängliga gav man behandling med svinsköldkörtelextrakt. Det innehåller alla sköldkörtelns hormoner men eftersom det är biologiskt kan andelen aktiv substans variera och det skulle kunna vara bärare av smittämnen. Det är dock fortfarande tillgängligt som licensprepaparat vilket innebär att en läkare måste ansöka om och få tillstånd av läkemedelsverket för behandling.
Hypotyreos och graviditet
För kvinnor som planerar graviditet är det viktigt att vara välinställd dels för att öka möjligheten att bli gravid och dels för att fostret ska utvecklas normalt. Vid graviditet ökar ofta dygnsbehovet av levotyroxin med upp till 50 mikrogram varför TSH ska kontrolleras snarast och sedan var 4:e till 6:e vecka. Det är vanligt att dessa kontroller sker vid särskilda mottagningar så kallade specialistmödravård. Efter förlossningen kan man vanligen återgå till den dos man hade före graviditeten. Det kan behövas tätare kontroller under den tiden man ammar.
