Vad är skelning?
Skelning innebär att det ena eller båda ögon är felställda. Ögonfelet kan hämma synutvecklingen om det drabbar spädbarn eller småbarn. Man kan skela inåt, utåt eller uppåt.
Vilka symtom ger skelning?
Normalt slutar spädbarn att skela när de är cirka 2 månader. Om det börjar skela igen i ettårsåldern bör man konsultera en ögonläkare. Om barnet börjar skela inåt i dagisåldern är det ofta också översynt (motsatsen till närsynt). Utåtskelning i samma ålder kan i stället bero på att barnet är närsynt och inte fått glasögon som korrigerar synfelet. Om barnet ofta blundar med ena ögat beror det på att det vill undvika dubbelseende. En bild från varje öga ska ju ge stereoseende men det fungerar inte när man skelar för då är ögonlinserna inte parallella.
Hur diagnostiseras skelning?
Skelning ska diagnostisera av ögonläkare. I undersökningen ingår test av synskärpan, ögonens förmåga till rörlighet, inspektion av ögonbotten mm.
Vilka behandlingar finns för skelning?
Vanligaste behandlingen är att täcka över det friska ögat med en lapp s k ocklusionsbehandling. Barnet tvingas då använda det skelande ögat och då sätter utvecklingen av synsinnet fart igen. Finns ett bakomliggande synfel korrigeras det med glasögon. Uppföljning sker regelbundet hos ortoptist för att utvärdera behandlingen. Om åtgärderna inte hjälper kan det behövas en korrigerande operation. Då förkortar eller förlänger man en eller flera av ögats muskler så att ögonen blir parallella.
