Vad är grön starr?
Glaukom eller grön starr skadar synnerven i ögat och krymper förmågan till vidvinkelseende. Vid glaukom är vanligtvis trycket i ögat högre än normalt. Trycket regleras av en genomskinlig vätska som kallas kammarvatten. Det bildas kontinuerligt i ögat och har som funktion att förse dess lins och hornhinna med näring. Det leder också bort slaggprodukter och rinner ut till blodet via kanaler i ögats kammarvinkel mellan iris och hornhinnan.
Vid akut trångvinkelglaukom är kammarvinkeln så trång att iris och hornhinnan kan lägga sig mot varandra och helt blockera avflödet varvid trycket snabbt stiger. Tillståndet är ovanligt men behöver behandlas omgående.
Kroniskt öppenvinkelglaukom som är den vanligaste formen utvecklas istället långsamt och smygande.
Det finns även normaltrycksglaukom och det förekommer också att man kan ha högt tryck utan att ha glaukom.
Glaukom blir vanligare med stigande ålder men kan också gå i arv. Om man har två eller flera nära släktingar och särskilt om det är syskon som är drabbade brukar man rekommendera ögonkontroller med ett par års intervall från ca 50 års ålder.
Vilka symtom ger grön starr?
Vid kroniskt öppenvinkelglaukom är de upplevda symtomen nära nog obefintliga. Det beror på att ögat centrala synfält och normala synskärpa kompensera det långsamt krympande vidvinkelseendet. Det gör att sjukdomen ofta upptäcks när den är långt framskriden och de yttre synfälten redan gått förlorade.
Det är vanligt att först få sjukdomen i det ena ögat och efter ett tag i det andra ögat.
När tryckstegringen sker snabbt som vid akut trångvinkelglaukom blir symtomen istället dramatiska. Ögat börjar värka intensivt och blir ilsket rött. Smärtan kan via reflexer även ge buksmärtor, illamående och kräkningar. Synförmågan blir kraftigt försämrad och ofta kan man se färgade ringar kring ljuskällor. Det kallas haloeffekt och beror på att hornhinnan är svullen.
Hur diagnostiseras grön starr?
Både utredning och behandling ska göras av ögonläkare. För diagnos ingår tryckmätning med tonometri, mätning av synfält med perimetri och inspektion för bedömning av synnerv och näthinna.
Ögontrycket kan mätas på olika sätt som med en luftpuff eller applanationstonometri vilken används inom ögonsjukvården. Efter bedövande ögondroppar sätts en tryckmätaren mot ögats hornhinna. Mätningen bör upprepas om trycket är högt eftersom det kan vara ett felvärde eller en naturlig tryckvariation. Tryck över 21 mmHg är ett observandum liksom en tryckskillnad på mer än 4 mmHg mellan ögonen.
Synfältet kartläggs med datorstödd perimetri genom att du får titta på en stor, kupad skärm. Då och då tänds det lampor på skärmen som du får bekräfta om du har sett genom att trycka på en knapp. Det tar mellan 5 till 15 min.
Synnerven och näthinnan kan bedömas på olika sätt. Med ögonmikroskop, ögonbottenfotografering eller med OCT -optical coherence tomography. Oavsett vilken metod så får man innan undersökningen ögondroppar som vidgar pupillen så att det blir lättare att se in i ögats bakre del.
Hur behandlas grön starr?
All behandling av glaukom syftar till att minska ytterligare synnedsättning vanligen genom sänka trycket i ögat vilket kan göras med ögondroppar, laser eller operation.
Akut glaukom behöver snabb behandling med läkemedel antingen direkt i blodet eller i form av tabletter som drar vätska ur ögat och som minskar bildandet av kammarvatten men också ögondroppar. När ögats tryck har sjunkit brukar man få behandling med laser för att vätskan ska kunna passera ut lättare.
Kroniskt trångvinkelglaukom brukar behandlas med ögondroppar och det finns en mängd olika preparat med olika verkningsmekanismer. De kan ges separat men finns även som kombinationer.
Prostaglandiner som Travatan, Latanoprost, Xalatan m fl har en god trycksänkande effekt genom att öka utflödet av kammarvatten. De tas som en droppe till kvällen och brukar fungera bra. De ökar det bruna pigmentet i iris och kan därför ge en förändrad ögonfärg framförallt hos de som har melerade ögon.
Betablockare som Beoptic, Optimol och Timosan har en god trycksänkande effekt genom att minska bildandet av kammarvatten. De tas som 1 droppe x 2. Kan försämra astma och långsam hjärtrytm.
Sympatomimetika som Alphagan, Brimonidin, Glaudin tas som 1 droppe x 2 och Iopidine 1 droppe x 3.
Karbanhydrashämmare som Azopt och Trusop minskar även de produktionen av kammarvatten. De används främst som ögondroppar. Det finns också som tablett och för intravenös behandling under namnet Diamox. Det används vanligen i början för att snabbt sänka trycket och bara under kort tid pga många biverkningar.
Parasympatomimetika får pupillen att dra ihop sig och ökar på så sätt avflödet av kammarvattnet. Preparatet heter Pilokarpin och finns både i flaska och som endosbehållare. Det tas som 1 droppe 2 eller 3 gånger per dygn.
För att underlätta behandlingen strävar man mot att det ska räcka med ett preparat för att få ner ögontrycket. Om det första preparatet inte haft effekt byter man till ett annat. Om även det är otillräckligt behöver man kombinera läkemedel. Därför finns det många ögondroppar där basen är betablockaren timolol som kombineras med ett ämne ur de ovanstående grupperna. Exempel på sådana preparat är DuoTrav, Ganfort, Latacomp och Xalcom (prostaglandin) som tas 1 droppe per dygn, Combigan (sympatomimetika), Azarga och Cosopt (karbanhydrashämmare) som samtliga tas 1 droppe 2 gånger per dygn liksom Fotil (parasympatomimetika).
Om behandling med ögondroppar inte har fullgod effekt brukar man gå vidare med laserbehandling och göra en trabekuloplastik för att öka avrinningen av kammarvatten. Man sitter som vid en vanlig ögonundersökning, får en kontaktlins i ögat varefter själva laserbehandlingen tar vid och pågår i några minuter. Efteråt kan man i ett par timmar hadimsyn och lite skavkänsla i ögat. Laserbehandlingen brukar följas upp med ett återbesök efter en 4 veckor.
Om varken ögondroppar eller laserbehandling hjälpt kan det bli aktuellt med operation. Det finns flera olika typer av ingrepp varför man tillsammans med sin ögonläkare diskuterar och beslutar vilket som passar. Gemensamt för dem alla är att öka avrinningen av kammarvattnet.
Trabekulektomi är den vanligaste metoden, den görs vanligen i lokalbedövning och man skapar en ny avrinningskanal vid kanten mellan ögonvitan och hornhinnan. Kammarvattnet leds ut på utsidan av ögonvitan där blodkärlen i bindehinnan tar hand om det.
Djup sklerotomi är en variant av ovanstående men man låter kammarvattnet sippra mellan ett kvarvarande tunt membranså att trycket i ögat inte blir för lågt.
Vid svåra fall av glaukom, där andra operationsmetoder inte har hjälpt, kan man bli opererad i narkos och få en trycksänkande ventil. Den läggs in under bindehinnan och via en silikonslang leds kammarvattnet ut under bindehinnan. Ventilen är tänkt att sitta kvar permanent men kan tas bort om den skulle orsaka besvär och skava på vävnaderna.
Vanligt är vid samtliga operationer att direkt efter så är ögats tryck lågt vilket kan ge ökat tårflöde och dimsyn under den tid det tar för trycket att stabilisera sig. Täta kontroller brukar också behövas under den första månaden.
Det finns också en metod för att minska bildandet av kammarvatten. Det sker med hjälp av diodlaser mot ögats strålkropp. Ingreppet sker under lokalbedövning och dygnet efteråt är det vanligt med ömhet och värk som kan lindras med receptfria värktabletter. Man brukar också få behandling med ögondroppar med kortison för att dämpa inflammationen. Effekten följs upp och utvärderas efter en 4 till 6 veckor. Ibland kan operationen behöva upprepas.
Har man glaukom behövs regelbundna kontroller och uppföljning hos ögonläkare och ögonsjuksköterska. Ibland kan det ske via specialutbildad allmänläkare om det är långt avstånd till ögonläkare. Vissa optiker kan kontrollera ögontrycket men enbart tryckmätning är inte tillräckligt för diagnostik och uppföljning.
