Vad är hjärtsäcksinflammation?
Det är en inflammation i hjärtsäcken som omsluter och skyddar hjärtat. Hjärtsäcken består av två tunna hinnor där den inre ligger an mot hjärtmuskeln och den yttre ligger an mot diafragman och lungsäckarna.
Den vanligaste orsaken till inflammation är virus som står för cirka 80% av fallen. Övriga orsaker är genomgången hjärtinfarkt eller hjärtkirurgi, autoimmun sjukdom, cancer, njursvikt eller bakterier som tuberkulos.
Ibland förekommer det samtidigt en inflammation i hjärtmuskelns vägg och då brukar det kallas för en perimyokardit.
Vilka symtom ger hjärtsäcksinflammation?
Det vanligaste är inga eller så milda symtom att man inte behöver uppsöka vård utan sjukdomen läker ut av sig själv.
Ibland förekommer dock en skarp bröstsmärta som förvärras vid inandning. Bröstsmärtan lindras ofta när man sitter upp och lutar sig framåt. Feber är ovanligt men kan förekomma.
Ofta har man haft en luftvägs- eller magsjuka en eller ett par veckor innan.
Hur diagnostiseras hjärtsäcksinflammation?
Diagnosen ställs utifrån symtom, kroppsundersökning, blodprover, EKG och en eller flera andra undersökningar som till exempel lungröntgen, ultraljud eller datortomografi av hjärtat.
Läkaren lyssnar på lungor och hjärta för att höra om det föreligger ett gnidningsljud. EKG brukar visa generella och konkava ST-höjningar och sänkt PQ-sträcka. Blodprover som CRP, troponin T och NT-proBNP kan vara förhöjda som tecken på inflammation och engagemang av hjärtmuskeln.
Lungröntgen för att utesluta lunginflammation och påvisa eventuell vätska i hjärtsäcken. Ultraljud kan bekräfta inflammatorisk vätska och även visa om hjärtats pumpförmåga är påverkad.
Hur behandlas hjärtsäcksinflammation?
Vid milda symtom ges inflammationsdämpande läkemedel som Ibuprofen 600 mg x 3 ibland i kombination med Kolkicin 0,5 mg x 1 ( 0,5 mg x 2 vid vikt över 70 kg) och vanligen med ett uppföljande återbesök efter en vecka för kontroll av symtom, CRP och perikardvätska.
Vid mer uttalade symtom och vid försämring kan man behöva vara inlagd på sjukhus för observation samtidigt som ovanstående behandling ges.
Behandling med Ibuprofen brukar behöva tas under 1-2 veckor och kan gärna avslutas genom att dosen successivt trappas ned. Kolkicin brukar behöva tas under 3 månader och de sista veckorna kan dosen minskas till varannan dag eller till en gång per dag vid vikt över 70 kg.
Det är viktigt att avstå från fysisk ansträngning tills dess att symtomen har försvunnit och CRP, EKG och ultraljudsundersökningen har blivit normala.
För elitidrottare är rekommendationen att avstå från fysisk ansträngning i minst 3 månader.
Återfall i perikardit är vanligt och drabbar ca 30 %. Läkemedelsbehandling är samma som ovan men under längre tid. Ibuprofen rekommenderas under veckor till månader och Kolkicin bör tas under minst 6 månader. För båda preparaten gäller nedtrappning av dosen under de sista veckorna.
Tidigare gavs behandling med kortison men idag rekommenderas det bara om annan behandling inte har haft effekt och man uteslutit en pågående infektion. Rekommenderad dos av Prednisolon är 0.25 – 0,5 mg/kg/dag och och snabb nedtrappning till totaldos på 25mg/dag med 5-10mg/dag under 1-2 veckor och sedan långsam nedtrappning till utsättning. Vid en totaldos 15 mg/dag minskas med 1,25 – 1,5 mg/dag under 2-6 veckor.
Om nedtrappning av kortison leder till recidiv kan mer potenta immunhämmande medel som Imurel, Kineret eller intravenöst immunglobulin övervägas.
I sällsynta fall kan det behövas en operation där hjärtsäcken avlägsnas så kallad perikardektomi.
