Vad är förmaksflimmer?
Förmaksflimmer är en störning i hjärtats rytm och innebär att dess förmak drar ihop sig ofta och i otakt med kamrarna. Det är den vanligaste rytmrubbningen och ökar med stigande ålder. Vid 80 års ålder har drygt 10 % förmaksflimmer. Den orsakas oftast av en bakomliggande hjärtsjukdom men kan utlösas av andra orsaker som infektion, hypertyreos, alkoholintag eller läkemedel.
Vilka symtom ger förmaksflimmer?
Hjärtat börjar slå snabbt och oregelbundet. Man kan bli trött, känna sig yr, få andnöd, svettas, må illa, få ont i bröstet och svimma. Om hjärtat går fort under lång tid kan kamrarna bli större och hjärtats pumpförmåga försämras vilket kan ge hjärtsvikt. Ibland kan det i hjärtat bildas blodproppar som kan lossna och pumpas ut kroppen. De kallas emboli och om en sådan når hjärnan kan den orsaka en stroke och leda till halvsidiga förlamning, talsvårigheter eller andra symtom.
Hur diagnostiseras förmaksflimmer?
Med läkarundersökning och EKG. Blodprover för Hb, vita, CRP, saltbalans, njur- och levervärde, blodsocker, blodfetter och sköldkörtelhormoner. Ofta ingår också ultraljud av hjärtat, arbetsprov med EKG och bandspelar-EKG.
Hur behandlas förmaksflimmer?
Målet är att hjärtat ska slå i normal takt och helst i vanlig sinusrytm. Ofta slår hjärtat själv om till sinusrytm inom 8-16 timmar. Om det inte sker kan hjärtat istället få hjälp antingen med läkemedel eller genom en elektrisk impuls så kallad elkonvertering. Det är en snabb åtgärd som sker under kortvarig narkos.
Om man haft flera episoder av förmaksflimmer eller hjärtat inte vill slå om till sinusrytm kan man behöva behandling med läkemedel som reglerar hjärtats takt som t ex Bisprolol, Bisocard och Metoprolol. Vanligen kombineras de med blodförtunnande läkemedel som Eliquis, Pradaxa eller Waran som skydd mot emboli.
Det finns även andra behandlingar som His-Ablation, förmakspacing, kateterablation och Maze-operation.
Vilken eller vilka behandlingar som är lämpliga avgörs av många olika faktorer och i samråd mellan behandlande läkare och patient.
