Huggorm
Fotograf WingedWolfPsion

Vad är huggormsbett?

Huggormen, Vipera berus, är den enda giftiga art som finns naturligt i Sverige. Bettmärket har ett typiskt utseende med 2 små stickmärken på ett avstånd av 6-9 mm, samma som mellan ormens huggtänder.
Det sker ungefär 300 bett/år och av dessa utvecklar ca 20-30% måttliga eller allvarliga symtom.
Dödsfall är ovanligt. I ungefär en tredjedel av betten överförs inget gift.
Trots det ska man alltid vid ormbett kontakta 112, skyndsamt bege sig till sjukhus och helst med sällskap om ifall att man skulle bli sämre.
Innan och under resan ska man undvika ansträngning, låta bettet vara ifred och hålla den bitna kroppsdelen stilla och så högt som möjligt.

Vilka symtom ger huggormsbett?

Vanligast är symtom vid bettstället i form av smärta, svullnad och rodnad som ofta övergår till en blåaktig ton. Svullnaden och missfärgningen kan under under de första tre dygnen sprida sig till hela den bitna kroppsdelen för att sedan gå tillbaka efter ett par veckor.
En mindre andel får mer allvarliga symtom med påverkan av allmäntillståndet med yrsel, lågt blodtryck, hjärtklappning, illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor och tungt att andas.

Hur bedöms huggormsbett?

Bedömningen, som ska ske på en vårdinrättning, grundar sig på det allmänna hälsotillståndet, den lokala bettreaktionen och hur de utvecklas över tid. Det innebär att man så gott som alltid blir kvar för observation. För de som är helt opåverkade kan det räcka med en 6-8 timmar medan det vid mer allvarliga symtom kan bli flera dygn.
I början bör förloppet följas varannan timme avseende allmäntillstånd och bettreaktionens utbredning som bör markeras med märkpenna för att kunna utvärderas. Puls och blodtryck följs liksom prover avseende blodstatus, njurvärde, CK och myoglobin.
Vanligen får man också en nål in i ett ytligt blodkärl för att kunna ta emot läkemedel och vätska om så behövs.

Hur behandlas huggormsbett?

Vid lätta lokala symtom kan det räcka med smärtstillande läkemedel.
Vid allmänsymtom eller om bettreaktionen sprider sig mer än 10 cm från bettstället ska behandling med huggormsserum skyndsamt påbörjas. Den ges helst inom 4 timmar och senast inom 12 timmar efter bettet vilket är en av flera rekommendation från Giftinformationscentralen. De vill också att behandlande läkare tar kontakt om det gått >12 timmar sedan bettet liksom när det gått 5-6 timmar efter första seruminjektionen för diskussion om vidare åtgärder. Serumbehandling sker vanligen med Vipera TAb 2 ampuller = 200 mg som löses i 10 ml sterilt vatten. Det späds sen i 100 ml NaCl (9 mg/ml) och ges som en intravenös infusion under 30 minuter. Det är samma dos för barn och vuxna.
Den kan behöva upprepas inom första dygnet om den lokala bettreaktionen fortsätter sprida sig, mag-tarmsymtom håller i sig, blodtrycket sjunker eller blodets levringsförmåga påverkas.
Utöver serum kan man behöva få smärtstillande, ibland så starka som opoider. Vid blodtrycksfall ges intravenös vätska som t ex Ringer-Acetat. Vid allergiska symtom är kortison som Solu-Cortef 100-200 mg 1-3 intravenöst eller intramuskulärt väl beprövad behandling liksom antihistamin som Tavegyl 1 mg i.v x 1-2 eller tablett Aerius 10 mg eller Clarityn 10 mg.
Skydd mot blodpropp kan ibland bli aktuellt i form av Fragmin 2500-5000 IE/ml eller Klexane 4000 IE (40mg)/0,4ml subkutant.

Det är vanligt att man flera veckor och ibland månader efter ett bett har kvar en viss svullnad, stelhet och värk. Behandling med sjukgymnastik och smärtstillande läkemedel som Brufen, Ipren eller Naproxen kan lindra.