Epilepsi

Vad är epilepsi?

Epilepsi beror på att vissa av hjärnans celler blir överaktiva. I Sverige lever ca 60 000 personer med sjukdomen varav 10 000 är barn. Drygt 4000 insjuknar varje år. Epilepsi kan komma när som helst i livet men risken är störst första levnadsåret och efter 65 års ålder. Orsaken är oftast okänd. Ibland finns en bakomliggande skada som stroke, demens, infektion eller tumör i hjärnan. Ibland är skadan medfödd som vid cerebral pares eller utvecklingsstörning. Epilepsi medför stora konsekvenser i livet och påverkar bl a val av arbete och rätten att köra fordon.

Krampanfall som är provocerade av feber eller alkoholabstinens räknas inte som epilepsi.

Vilka symtom ger epilepsi?

Det beror på hur stor del av hjärnan som är involverad. När hela hjärnan berörs blir det ett generaliserat anfall medan ett fokalt anfall bara berör ett avgränsat område. Gemensamt är att anfallen kommer plötsligt, pågår några sekunder upp till ett par minuter och slutar av sig självt. Medvetandet är vanligen påverkat och man blir trött efteråt.

Generaliserade anfall drabbar hela hjärnan.
Toniskt-kloniskt anfall är det mest kända. Det innebär förlust av medvetande, en tonisk fas med stelhet då en stående person faller omkull och sedan en klonisk fas med symmetriska muskelryckningar i hela kroppen. Det händer att man kissar på sig eller biter sig i tungan. Direkt efteråt blir musklerna slappa, medvetande kommer tillbaka successivt och man kan tillfälligt vara förvirrad och mycket trött.
Absenser innebär av att man blir frånvarande under en kort period som 5-15 sekunder. Episoderna kan komma flera gånger per dag och ger sällan muskelryckningar. Vanligt hos barn.
Myoklonala anfall innebär plötsliga upprepade men kortvariga muskelryckningar i främst armar men ibland även i huvud och ben. Medvetandet är ofta opåverkat. Det ska inte förväxlas med de normala muskelryckningar man kan få strax innan man somnar.

Fokala anfall sker i ett litet område och påverkar sällan medvetandet. Det kan sprida sig,  grumla medvetandet och gå över i ett toniskt-kroniskt anfall.
Symtom  beror på var i hjärnan överaktiviteten sker.
Tinningloberna är det vanligast ursprunget. Det  startar ofta med en inledningsfas som kallas aura. Då upplever man upprepade men svårbeskrivbara sensationer som lukter, känslor av overklighet, déjà vu, ångest eller rädsla. Sedan följer ofta en period med medvetandepåverkan då man svarar obegripligt, fåordigt eller upprepar ord. Ibland även rörelser som att smacka, tugga, röra händerna eller vandra omkring. Anfallet varar ett par minuter och följs av trötthet, förvirring och huvudvärk.
Pannloberna medför ofta stelhet eller ryckningar i arm eller ben på motsatta kroppssidan. Anfallen är ofta täta men kortvariga, med snabb återhämtning och bevarat medvetande. Om medvetandet är påverkat kan det ingå ofrivilliga ljud och muskelrörelser som kan vara bisarra.
Hjässloberna ger känselsensationer som pirrningar eller domningar.
Nackloberna ger olika olika synfenomen.

En aura har skiftande uttryck hos olika personer men brukar vara konstant hos den enskilde individen.

Hur diagnostiseras epilepsi?

Eftersom insjuknandet uppfattas som skrämmande sker ofta den inledande undersökningen och bedömningen på en akutmottagningen. Därefter fortsätter utredningen hos neurolog om möjlighet finns, annars via medicinmottagning eller allmänläkare beroende på de lokala förutsättningarna.
Det görs en läkarundersökning med fokus på nervsystemet och hjärtat. Blodprover tas för kontroll av blod-, salt- och levervärden liksom för infektion. Ibland tas prov på ryggmärgsvätskan. Skiktröntgen dvs datortomografi av hjärnan kan ingå.
Vid misstänkt epilepsi bör en neurologisk bedömning göras av specialist inom en månad och för barn under 2 år inom ett par veckor. Den innefattar kroppsundersökning, prover kan behöva kompletteras liksom undersökningar som magnetröntgen av hjärnan och EEG som visar hjärnans elektriska aktivitet.

Hur behandlas epilepsi?

Idag rekommenderas att behandling sätts in efter två oprovocerade epileptiska anfall. Undantag finns t ex att ge behandling redan efter ett anfall är när risken för nya anfall är hög som efter en stroke, vid demens eller hjärntumör.
Målet med behandlingen är att vara anfallsfri med ett preparat i så låg dos som möjligt.
Det finns en mängd läkemedel med olika egenskaper men de nedanstående är de som i huvudsak rekommenderas.

Vid generaliserade anfall ges i första hand medicin innehållande valproat som t ex Absenor, Ergenyl eller Orfiril. De är dock inte lämpliga för kvinnor som planerar graviditet.
Ett annat alternativ är lamotrigin som t ex Lamotrigin och Lamictal.

Vid fokala anfall är det karbamazepin i långverkande beredning som Hermolepsin Retard, Tegretol Retard, Trimonil retard och Tegretal Retard som är lämplig.
Alternativ till det är lamotrigin eller levetiracetam som Levetiracetam, Keppra, Kevesy och Matever.

För personer som sedan lång tid tillbaka behandlas med andra preparat som fungerar bra finns det ingen anledning att byta preparat.

Om man trots behandling med flera preparat inte blir fri från anfall kan andra behandlingar övervägas.
Kirurgisk behandling förutsätter att anfallen kommer från en del av hjärnan där ett ingrepp inte medför risk att ge neurologiska handikapp. Därför behövs en omfattande utredning som tolkas av en expertgrupp av specialister om en operation är lämplig eller ej.

Ett annat alternativ är vagusnervstimulering,VNS. Då stimuleras en nerv på halsen med elektriska impulser som påverkar hjärnan. En liten impulsgenerator med batteri opereras in under nyckelbenet och med en sladd under huden leds elektriska impulser från pacemakern till nerven på vänster sida av halsen. Pacemakern kan programmeras att avge impulser med varierande frekvens och styrka. Ungefär 50% av de med svår epilepsi som får pröva VNS får färre anfall.

Kostbehandling med så kallad ketogen diet kan vara ett alternativ om andra behandlingar inte fungerat. Det innebär en extremt strikt fettrik diet och har ibland gett färre anfall hos barn med svår epilepsi. Det är en krävande behandling som involverar såväl anhöriga som team med bl a dietist.
För vuxna är det en mildare variant så kallad MAD, modifierad Atkinsdiet men också det involverar hjälp från dietist i samarbete med läkare och sjuksköterska.

Epilepsi och bilkörning

Särskilda krav för körkort gäller både om man haft ett enstaka anfall eller fått diagnosen epilepsi.
För ett enstaka anfall krävs minst 6 månader anfallsfrihet och vid diagnos epilepsi är det 12 månaders anfallsfrihet som krävs för innehav av körkort med behörighet A till BE eller traktorkort. Det får inte heller finnas påtaglig risk för nytt anfall eller EEG som visar regelbunden 3 Hz spike-and-wave-aktivitet.
För körkortsinnehav med högre behörighet C till DE eller taxiförarlegitimation är kravet för anfallsfrihet 5 år efter ett enstaka anfall och 10 år vid diagnosen epilepsi. Dessutom ska behandling med epilepsiläkemedel inte ha förekommit under perioden.

Vad gör man vid ett epilepsianfall?

Börja med att lägga något mjukt under huvudet. Lossa åtsittande kläder vid halsen. Inte stoppa in något i munnen. Inte hålla emot ett krampande ben eller arm. Ta tid tills anfallet går över. Lägg då personen i framstupa sidoläge. Stanna kvar tills hen är vaken och fråga då vad hen behöver för hjälp.
Om anfallet är längre än 5 minuter, om personen skadar sig eller inte vaknar till ordentligt efteråt ska man ringa 112.