Vad är lungemboli?
Blodproppen bildas oftast i benet och följer med blodet till lungan där den täpper till blodkärlet. Det kan vara många små proppar eller en stor. I värsta fall kan lungemboli vara livshotande.
Vilka symtom ger lungemboli?
Plötsliga andningssvårigheter, ibland också hosta, och ont i bröstet eller ryggen, ”håll” i ena sidan, särskilt vid djup inandning. Man kan också bli trött utan orsak, få lätt feber och bli kallsvettig och svimfärdig.
Hur diagnostiseras lungemboli?
Med en kroppsundersökning där läkaren lyssnar på hjärta och lungor och letar efter tecken på blodpropp i benen. Kontroll av blodtryck, mätning av syrgashalten i blodet, EKG och vikt.
Blod-, elektrolytstatus, CRP, troponin, PK. Vid tecken på instabil blodcirkulation tas även NT-proBNP, blodgas och görs ultraljudsundersökning av hjärtat.
Datortomografi av lungartärerna är förstahandsundersökning. Om denna bedöms olämplig av olika skäl som t ex graviditet, njursjukdom eller överkänslighet mot intravenöst kontrastmedel görs istället lungröntgen med efterföljande lungscintigrafi.
Vid en låg misstanke om lungemboli rekommenderas att man använder sig av skattningsskalorna PERC ( Pulmonary Embolism Rule out Criteria ) och Wells score vid lungemboli tillsammans med D-dimer.
Vilka behandlingar finns för blodpropp i lungan?
Misstänkt lungemboli behandlas med blodförtunnande och/eller propplösande läkemedel som injiceras direkt i blodet.
Vid hög misstanke om lungemboli ges Heparin före undersökningar. Det ges som intravenös injektion i bolusdos med 5000 E vid vikt < 90 kg och om vikt > 90 kg ges 7500 E. Om vikt < 40 kg eller ålder > 85 år eller nedsatt njurfunktion med GFR < 20 ml/min ges istället 2500 E.
Om blodcirkulationen är påverkad ges propplösande behandling, så kallad trombolys. Läkemedlet Actilyse är godkänt för behandling i Sverige. I koncentrationen 1 mg/ml ges det först som en bolusdos på 10 mg intravenöst och sedan som dropp i dosen 90 mg under 2 timmar om vikten > 65 kg. Vid vikt < 65 kg är doseringen max 1,5mg/kg. Vid mycket kritiskt läge kan det istället ges i doseringen 0,6 mg/kg (max 50 mg) intravenöst i 10 minuter och följt av 50 mg under 1 timme. Trombolys är olämpligt om man nyligen blivit opererad, har en känd blödning i kroppen eller redan behandlas med blodförtunnande läkemedel.
Vid lungemboli med stabil blodcirkulation finns flera olika läkemedel som minskar blodets förmåga att bilda proppar. Vilken man får beror på många olika faktorer varför nedanstående lista bara innehåller de olika preparaten och inte innebär någon inbördes prioritering.
Tablett Eliquis 10 mg x 2 i 7 dagar och sedan 5 mg x 2. Efter 6 månader minskas dosen till 2,5 mg x 2. Tablett Xarelto 15 mg x 2 i 21 dagar och sedan 20 mg x 1.
Tabletterna Pradaxa och Xarelto påbörjas först efter 5 dagars inledande behandling blodförtunnande injektion som Fragmin eller Innohep gång per dag. Därefter tas tablett Pradaxa 150 mg x 2 eller tablett Lixiana 60 mg x 1.
Vanligen behöver man lämna blodprov för kontroll av blodvärdet och njurarnas funktion efter 3 månader och sedan ett par gånger/år. Om man är äldre än 80 år, har lågt blodvärde, nedsatt njurfunktion eGFR <50 ml/min eller många olika sjukdomar rekommenderas en första kontroll efter 1 månad och sedan en gång i kvartalet.
Ett annat behandlingsalternativ är tablett Waran där behandlingen inleds parallellt med lågmolekylärt heparin. Effekten av Waran följs med INR-värde som ska ligga mellan 2-3 och då kan heparinet avslutas. Waran brukar tas till kvällen och antalet tabletter/vecka styrs av INR-värdet som brukar behöva kontrolleras varannan till var åttonde vecka via vårdcentralen.
Waran ska inte tas om man är gravid eller har en cancersjukdom utan då rekommenderas istället lågmolekylärt heparin som Fragmin eller Innohep. De ges som en daglig spruta under huden och dosens storlek styrs av hur mycket man väger.
Hur länge man behöver behandling beror på proppens storlek, hur många proppar man haft och om det finns komplicerande faktorer som en t ex en cancer- eller lungsjukdom. Vid endast en liten propp kan det räcka med 6 månaders behandling medan man i övriga fall rekommenderar 12 månaders behandling och ibland tills vidare så länge nyttan bedöms överväga behandlingens risker.
