Vad är ADHD?
Funktionshindret ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) drabbar cirka fem procent av alla barn. Diagnosen är vanligare bland pojkar men mörkertalet bland flickor är stort. ADHD är ärftlig. För tidig födsel och komplikationer i samband med förlossning kan också vara en orsak liksom missbruk under graviditet. Det finns även misstankar om att vissa livsmedelstillsatser kan öka hyperaktivitet hos barn, några exempel är färgämnen, cyklamat och bensoesyra.
Vilka symtom ger ADHD?
ADHD gör att man kan ha svårt att koncentrera sig, är glömsk, lättstörd, impulsiv, lättdistraherad, har svårt att följa givna instruktioner och ofta gör slarvfel. Man tål inte stress och har ofta svårt att slutföra saker som känns tråkiga. Många är också impulsiva och klarar inte av att styra sina känslor. En del är också motoriskt osmidiga, ”klumpiga”. Ibland ger ADHD överaktivitet, ibland passivitet, ofta omväxlande hos samma person. Pojkar som har ADHD upplevs ofta som stökiga, flickor är däremot ofta underaktiva och mer ångestfyllda och depressiva.
Diagnos
För att få diagnosen ADHD krävs det att personen haft svårigheter i vardagen under en längre period. Problemen ska även ha uppenbarat sig på flera håll exempelvis i hemmet, i skolan, på jobbet osv.
Hur behandlas ADHD?
Barn får kognitivt stöd för att enklare kunna handskas med situationer i vardagen. Struktur i vardagen och anpassning av skolsituationen. Barnen mår ofta bra av att vara i mindre grupper med lugn och ro och en strukturerad undervisning som utgår från deras behov. Barn kan även behöva psykosocialt stöd, som kognitiv beteendeterapi. Tillsammans med pedagogiska och psykosociala insatser kan läkemedelsbehandling erbjudas. Svåra fall behandlas med centralstimulerande läkemedel. Även kosttillskott med Omega 3 rekommenderas. Kognitiv terapi kan även erbjudas föräldrar där de lär sig hur de kan handskas med barnet på ett bättre sätt och därmed undvika täta konflikter.
A-D-H-D
ADHD står för ”Attention Deficit Hyperactivity Disorder”. Den engelskan benämningen kan översättas till hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning.
Det finns olika typer av ADHD. Sjukdomen kan ha olika symtom och skapa olika svårigheter i vardagslivet. ADHD brukar vanligtvis delas i 3 former:
Kombinerad form – detta är den vanligaste formen av ADHD. Innefattar problem med koncentrationen, hyperaktivitet och impulsivitet.
Ouppmärksammad form – innefattar problem med uppmärksamhet och koncentration. Man har få, eller inga problem alls, med hyperaktivitet och impulsivitet. Denna form av ADHD kan ofta gå ouppmärksammad eftersom den inte märks lika mycket utåt. Den vardagliga benämningen på denna form av ADHD är ofta ADD.
Hyperaktiv och impulsiv – innefattar problem med hyperaktivitet och impulsivitet men få, eller inga alls, problem med uppmärksamhet.
Har mitt barn ADHD?
Det kan vara svårt att diagnosticera barn under 5 år med sjukdomen. Barn har i allmänhet ofta kort koncentrationsspann samt kan periodvis vara hyperaktiv. Om man misstänker att sitt barn har ADHD kan man vända sig till barn- eller skolhälsovården. De kan därefter skicka en remiss till en barnmedicinsk mottagning för att göra en utredning. Utredning för ADHD görs av läkare och psykolog. Ibland kan annan personal också delta I utredningen, exempelvis en logoped.
Utredningarna är mycket noggranna och har stränga diagnoskriterier. Barn kan ha normala variationer i sitt beteende som kan misstas för att vara symtom på ADHD. Därför är det viktigt att stränga diagnoskriterier för att inte missbedöma ett avvikande beteende som en funktionsnedsättning.
Hur vanligt är ADHD?
Allt fler personer har fått diagnosen på senare år, detta beror troligtvis på att kunskapen kring ADHD ökat vilket har gjort det enklare att identifiera. ADHD är vanligt bland ungdomar och barn och man uppskattar kring 5 procent av barn har det. Många vuxna har kvar symtomen men lär sig ofta handskas med svårigheterna.
Det är inte helt klarlagt vad som orsakar ADHD men forskning har visat att det finns biologiska och ärftliga orsaker. ADHD kan inte utvecklas som en konsekvens av brister i uppväxtmiljö, men däremot kan det ha stora inverkningar på hur barnet och föräldrar hanterar svårigheterna, samt vilka konsekvenser de får.
Frågor du kan ställa till doktorn:
Finns det några risker med medicinen? Vad kan jag göra för att underlätta familjens vardag? Något särskilt jag ska tänka på i relationen till barnet?
